Ungas fotografier av hembygden

Klicka på bilderna för att förstora och ladda ner.
OBS! Fotograf anges vid all publicering. Se filnamnet för info.

© Angelica Karlsson – Stenkumla

© Daniel Andersson – Nol

© Hanna Andersson – Borgholm

© Jenny Jonsson – Blaikliden

© Mahmoud Ghannam – Kalmar

© Marcus Billing-Söderberg – Tumba

© Suong Le – Kyrkhult

© Tora Pleje – Umeå

© Yamina Sandstrom – Jokkmokk

© Amanda Thorsson Mendoza – Norrköping

.

Unga runt om i Sverige på platser som de själva har valt.

Klicka på bilderna för att förstora och ladda ner.
OBS! Fotograf anges vid all publicering. Se filnamnet för info.
Bilder nedan: Foto © Jerker Andersson 2012

Arjeplog

Frövi

Helsingborg

Malmö

Norrköping

Östmark

Särö

Skövde

Umeå

Vara

Texter till några av bilderna ovan.

Erik, Sebastian, Jakob, Markus i Malmö
”Malmö är nummer ett som skatestad och har godaste och billigaste falafeln. Malmöfestivalen är jättebra för då kommer alla sorters människor ut och träffas. Rusta upp mer, istället för att bara bygga nytt. Gör fler platser i stan där unga kan träffas så att det inte händer massa skit. Sopa gatorna bättre. Stan är till för att förändras. Det ska komma nya människor hit annars blir det väldigt instängt”

Filippa, Sanna, Lovisa, Julia i Skövde
”I Skövde vill alla vara storstadsbor men vi är bara wannabe. Alla låtsas och håller upp en cool attityd. Vi vill ut i världen, inte fastna i den här bubblan. Vi vill leva i en stad som är vaken efter sex på kvällen. Kanske kommer vi tillbaka när vi får barn.”

Leila, Sebastian i Umeå
”Folk är omtänksamma och tillåter särlingar här. Vi är normbrytande. Många i vårt gäng är engagerade och vill förändra! När det kommer någon som tycker något kommer det alltid en motrörelse som tycker tvärtemot. Det är asbra för det är vid konflikter någonting händer. Det tar emot att förändra saker i samhället därför kommer det att ta tid att förändra.”

Petra, Maria, Pamela, Stephani i Norrköping
”Vi diskuterar allt. Från religion till kläder. Vi är oftast överens och försvarar alltid varandra.De förbättrar Hageby hela tiden och det gör att vi vill vara här, som att spårvagnen går hit nu. Skolan och Hageby är en del av hembygden, inte inne i stan.”

.

Ungas texter om hembygden

750 gymnasieelever på olika program: bygg, barn- och fritid, natur, samhäll och estetprogram. De har skrivit under rubrikerna: Hembygden, Grannen, Fredagskvällen. Under ledning av Olivia Bergdahl.

“I Lerums kommun har vi typ 25 rondeller på en raksträcka.
Dom växer som ogräs.
På natten vattnar man dom jävlarna, så kommer det fan upp en ny dagen efter.”

“Ut mot skogen, upp för backen, bakom ”rikemans husen” sitter byns deprimerade ungdomar och röker brass. Nere vid ICA köper dvärg-tanterna negerbollar och blomster-bröderna mumlar ”Jesus, Jesus” på kyrkogården. På skolan går alla blonda och blåögda runt och skrattar åt oss annorlunda. Högstadieeleverna heilar i korridoren och spottar på de 0,5% invandrare som bor här. 12 åringarna slår på den där udda pojken (som fick gå om 7an) med pinnar medan läraren tror att de leker. I en ladugård ut mot skogen, upp för backen, blir en 13-åring nersparkad och får svälja kuk tills hon gråter. Dagen efter kallar ALLA henne hora. Sågverket gnisslar dag som natt och lastbilar kör fram och tillbaka.
När jag sitter och röker på balkongen tittar jag då och då ner på allt. Jag blir äcklad, och om jag kunde skulle jag utplåna varenda själ som bor här. Jag skulle göra dem en tjänst.
Jag ska bort härifrån.”

“Dimman rullar in från vattnet och sluter in ängarna vid strandkanten i ett tjockt dis. En känsla av att tiden står still kommer över mig under dessa tidiga mornar.
En skarp kontrast till dessa mornar är de höstkvällar när vinden tjuter ute i mörkret. Då känner jag ett sug att gå ut och ställa mig mitt i stormen.”

“Södermalm. Förmodligen den enda stadsdelen i vårt avlånga land där det är så inne att vara alternativ att det inte längre är alternativt. Det är inte längre frågan om dyrast kläder vinner utan konstigast kläder vinner. Muren runt stadsdelen är elförsedd med taggtråd på toppen och på båda sidor finns stackarna som desperat kämpar för att komma över. På insidan föds hipsterkidsen upp från tidig ålder till att vara de som sticker ut mest av alla. I tonåren är det överkonsumtion av kaffe, cigaretter och billig alkohol som gäller. Allting dokumenterat med en systemkamera som få eller ingen i sällskapet egentligen kan hantera. Alla känner alla, vet allt om alla och ligger med alla. Trots den ringa tiden det tar in till city är det kvar på Söder man ska vara.
Ingen annanstans finns kaféer med så udda koppar, stolar och bord som på String. Så många indiepojkar med stjärna under ögat som på Kafé 44. Och så underliga namn, såväl på kaféerna som på besökarna.
Även om invånarna kanske ibland lämnar en del övrigt att önska finns det en slags underliggande humor i att driva med subkulturen som täcker stadsdelen. Parkerna är svåra att toppa. Utbudet av mysiga butiker är oslagbart. Detta är stadsdelen jag älskar.”
“Även om det dyker upp poliser nästan varje dag är det fint. Barnen leker ute på gården, en gång i tiden var det jag. Människorna som bor här är mest utländska människor. Alla känner alla. Det är därför jag trivs så bra och känner mig trygg. En del är rädda, speciellt folk som inte bor här. Vi som bor här omkring älskar det. Det är här vi är uppväxta. Att sitta på gården och käka solrosfrön i solen och bara softa. Det är perfekt. Sockenvägen – home sweet home.”

“Min granne Bosse är lite underlig.
Jag vet inte ens vad han heter, mer än Bosse.
Bosse Rabattpolis, Bosse med sin golden retriever.
Han har liksom alltid bara funnits där. Han går runt i sin overall och krattar löv eller flyttar cyklar. Tycker inte om när folk går i rabatterna. Då ställer han sig på balkongen och skriker. Bosse Rabattpolis, som jag var lite rädd för när jag var liten. Jag har alltid undrat varför han inte har ett riktigt jobb. Kanske blev han arbetslös eller är förtidspensionär. Kanske gav han bara upp livet.”

“Jag har hållit handen som inte hållit tillbaka.
Jag har krossat kärlek som glas mot varma betongväggar.
Och föraktat makten som sorgen har.
Vi har gått trötta en fredagsnatt, som blivit lördagsmorgon och gett kärleken chansen att förstöra oss.
Vi gick aldrig så långt som vi borde gått, för föräldrarna ringde, oroliga och bad oss att tänka på framtiden.
När allt vi ville tänka på var här och nu.”

“Vi körde runt i min kompis nya epatraktor. Hon har värsta basen inbyggd.
Dunkade the Swedish House Mafia. En bil med helljus kom upp bakom oss.
Vi trodde det var polisen. Det var det inte. Kvällen fortsatte med pizza på favoritstället och sedan ut till epan igen. På med en låt med mycket bas och mot kurvan i Åseda. Då kom en grön Saab och körde in i oss så att backspegeln gick sönder. Vi båda blev jättechockade och smått sura.”